Jag vet att jag nog lätt uppfattas som ganska negativ och benägen till att klaga på det mesta men bland, inte tillräckligt ofta kanske men då och då, tar jag mig tid att reflektera över saker jag uppskattar i livet också. Det låter nästan sockersött klyschigt men det handlar ju trots allt om korta stunder som förgyller tillvaron. Att få riktigt god middag, ta en kvällspromenad med syrran, se vårt körsbärsträd slå ut, skratta med vänner eller vakna och inse att man sover bredvid någon man tycker väldigt mycket om. Det är ju de små sakerna i livet som gör det värt att leva, men tyvärr är det de stora man (jag) prompt vill ändra på och som får oproportionerlig uppmärksamhet. Kanske är det det som förstör livsbalansen till en viss grad. Man tenderar att lägga mer fokus på det som inte fungerar och i samma veva blåser man ju upp det till dubbel storlek. Det är ungefär som den eviga frågan om hönan och ägget; vilket kom egentligen först, betydelsen eller storleken? Är de stora sakerna stora för att de är viktiga eller är de viktiga för att vi låtit dem bli för stora? Jag har inget vettigt svar, men jag vet att det förmodligen är värt ett försök att sluta lägga så mycket av min energi på saker som inte gör mig till en varken lyckligare eller klokare människa. Om det varit nyår idag hade jag kallat det för ett nyårslöfte, nu får det bara bli ett vanligt löfte.

Vaknade upp med huvudvärk, ont i halsen och en mun som inte gick att öppna. Fick en smärre chock när jag tittade i spegeln. Mina läppar har nämligen vuxit till dubbel storlek sedan igår kväll. Allergisk reaktion någon? Antar att det bara är att vara hemma och vänta på att bli frisk igen. Väntar förnärvarande i soffan och tittar på Never say never. Börjar nästan förstå Gabbes bieberfever...

Ångest, ångest är min arvedel. Eller åtminstone min bästa frenemy den här veckan. Så många saker jag inte kan styra över just nu som oroar mig. Och minst många jag måste ta kommando över, vilka oroar mig exakt lika mycket. Jaja, försöker ha Eminas catch phrase som mantra. Det löser sig. 

Vi diskuterade vad man kan säga till varandra innan sportlovet idag. Jag menar vid jul önskar man god jul och innan påsken säger man glad påsk. De flesta lov har sina hälsningsfraser och lyckönskningar men när man går på sportlov finns det dock inget standardiserat uttryck att slänga sig med, så vi bestämde oss för att fylla tomrummet. Vi testade med glatt sportlov, glad sportvecka och helt enkelt trevligt lov. Till slut landade vi på det något töntiga sportigt lov. Så, sportigt lov allesammans! Jag ska börja det med att sova riktigt länge :)

Vi var ute i fredags för att fira Meja som fyllt arton. Det var ganska roligt men jag var supertrött (se ovan) efter friluftsdagen med isvaksbad och vintersporter tidigare på dagen. Höll på att somna på Donken efteråt. Och på bussen på väg hem. Sov bara fem timmar också och åkte hem till Nynäs nästan direkt efter att jag vaknat.

Gjorde en så dum sak igår. Satt på tågstationen och pratade i telefon. Missar tåget. Trodde jag var för gammal för sådant nu när jag fyllt nitton, men nej tydligen inte. Allt känns precis som vanligt trots att jag blivit ett år äldre. Inga djupare insikter om livets mening eller så. Tyvärr.

Min sista dag som artonåring har firats med disconaglar. Det var dock bara jag som verkade tycka att detta var fantastiskt. Så fantastiskt att jag tog världens kanske töntigaste bild, komplett med discopose och allt, för att lägga upp här. Kommer jag automatiskt vakna upp som en mognare individ imorgon? Hoppas går ju.

Är hemma ikväll. Det känns som ett ganska dåligt val för ögonblicket för jag är så rastlös, men samtidigt var jag för trött efter skolan för att orka vänta på att alla människor som bor i Haninge skulle göra sig i ordning/gymma/sova så vi kunde åka till stan och äta middag. Så jag tog tåget hem och åt supergod mat som världens bästa mamma lagat istället. Första gången jag äter helgmiddag med familjen på ungefär hundra år. Nu ska jag fortsätta min hemmakväll med På spåret. Det är sjukt party.

Från muren utanför Abbey Road Studios. Tyckte att det var gulligt med alla låttexter folk skrivit, påminner mig om pussmärkena på Oscar Wildes grav. Hörde förresten att de ska sätta upp ett skydd runt den nu för han ättlingar blir irriterade över förstörelsen. Lite tråkigt, det har ju blivit en grej att citera ur Dorian Grey och lämna sina kärlekshälsningar där. Men folk borde nog ha mer respekt för att det är en GRAVSTEN. Vet inte alls var jag ville komma med det här inlägget, men jag har världens längsta håltimme och alla andra har engelska.